Vilken vägg klättrar du på?
 
Är det en vägg där du ska prestera och göra så goda resultat som möjligt?
Är det en vägg där du ska nå ett mål, vara bäst, komma i hamn med någonting bara för att du ska skina över alla andra?
Är det en vägg där du egentligen gör något för någon annan och inte för din egen skull?
 
Eller har du något djupare syfte med det som du vill leverera.
Vill du bidra till något gott till världen?
Vill du utvecklas själv så att du på bästa sätt kan åstadkomma något hållbart?
Vill du tillhöra något större?
 
Många idag är så otroligt resultatfokuserade att själva upplevelsen och utvecklingen glöms bort på vägen.
 
Blir vi lyckligare om vi når ett resultat som är mätbart?
Blir vi lyckligare om vi sätter höga resultatmål som bara innebär siffror eller antal kunder eller att nå sin budget?
 
Jag tror inte det.
 
Det är klart att inga företag kommer att överleva om man inte ser på resultaten. Men drivkraften tror jag måste komma djupare inifrån. 
 
Varför jobbar du med det du jobbar med?
Om du driver företag, varför driver du det?
Vad vill du med din kunskap?
Vad vill du med ditt syfte?
 
Jag har tidigare varit alldeles för resultatfokuserad och prestationsinriktad. Det är alldeles för lätt att hamna i den fällan.
 
Vad jag börjar märka det senaste 2 åren att det är helt ointressant att bara drivas av slutresultatet.
 
Om du ska delta i en tävling, varför deltar du i den?
Är det att bevisa att du duger för alla andra?
Är det för att bevisa att du vill överbevisa dig själv?
 
Om ingen kom och tittade på den tävlingen skulle du forfarande vilja delta i den?
 
Jag ser så mycket tävlingshets idag.
Omsättningshets mellan företagare.
Tävlingshets mellan idrottare.
Kunskapshets mellan individer
 
Jag har klivit av det tåget. För vad händer när man har nått målet? Det blir tomt som ett ekande eko.
 
Så vilken vägg klättrar du på?
Varför vill just du göra skillnad.
 
Och om du inte var rädd. Vad skulle du göra då?
 
Och om du inte har hittat det du brinner för – jag lovar, det finns en passion för alla. Du behöver lyssna inåt.
 
Vad tyckte du var roligt när du var 10 år? 15 år? 20 år? 
 
Tyvärr så har vi alldeles för lite play-time i våra liv idag.
Sorgligt nog märkte jag det själv här i höstas. Jag har alldeles för lite lek i mitt liv. Jag har blivit för tråkig. Hur kunde jag råda bot på det?
 
Jag hittade en lösning – hundar, barn och dans ger mig glädje och lek.
 
Jag började gå ut med grannens hund, en liten lekfull terrier. Numera träffas Frasse och jag och har blivit bästa vänner. Vi kör intervaller och busar. Han är med på familjepromenader. Jag kan längta efter honom som om det vore mitt barn.
 
Jag har börjat vara med med våra  grannars barn, 3 och 2 år. Underbara, roliga, busiga.
 
Jag vill vara mer med mina egna gudbarn. De är så fulla av liv, intensitet och lust! Jag blir ung när jag är med dem.
Jag vill umgås mer med mina egna barn och lyssna till deras tankar och funderingar. Vad skulle hända om jag satte mig in mer i deras vardag. Sagt och gjort. Jag har börjat följa lite you tubers för att se vad de lyssnar och tittar på. Jag tyckte det var kul. Varför har jag alltid varit så kategoriskt negativ mot youtubers förut? Bara för att jag inte visste någonting om detta. Dags att vakna till Ellinor! 🙂 Det är ju jättekul att följa någons vardag. Jag är så imponerad över vad som händer på området.
 
Så lek är någonting jag upptäckte saknades i mitt liv. Så här några månader efteråt känner jag mig mycket barnsligare och mer lekfull än på länge.
 
Jag gillade inte den allvarliga versionen av mig själv. Det var inte min personlighet.
 
Har du någon play-time i ditt liv?
Vet du hur du kan hitta mer av detta?
Båda hjärnan och kroppen mår oerhört bra av lek. Vi kopplar av, hjärncellerna blir fler och kopplingarna mellan hjärncellerna blir fler. Vi återhämtar oss när vi leker om inte leken är påtvingad vill säga. 
När det gäller dans så brukar jag dansa loss i vardagsrummet varje dag, gärna på högsta volym. Jag älskar verkligen dans. Jag känner att jag lever när jag dansar. Om jag hade mer tid så skulle jag börja ta danslektioner. De danser som jag dansat hittills är tango, salsa och afrikansk dans. Men det var länge sedan nu. Jag skulle älska att få åka iväg på dansläger. Dans får mitt hjärta att sjunga.
I det långa loppet så tror jag det är upplevelsen och utvecklingen som kommer att göra skillnad för dig i ditt liv.
 
Oavsett om du är i down period eller inte så kommer down perioden att vara mer berikande än du kan ana när du kommer över på andra sidan. För vi kommer alltid över på andra sidan.
 
Det är alltid i motvind som en drake stiger.
 
Kram till dig <3
Ellinor