SCARF och hjärnan
Kan vi minska stressen och må bättre genom att förstå hur vår hjärna fungerar?
Kan vi bli bättre ledare och bättre förstå oss på människor genom att förstå hur hjärnan fungerar?
Kan vi höja vår egen och andras potential genom att förstå hur hjärnan fungerar?
Svaren på alla dessa tre frågor är ett synnerligen starkt ja.
Men vart börjar man. Jo man skulle kunna börja med att förstå hur SCARF modellen fungerar. En modell som jag själv jobbar med när jag föreläser, träffar människor och när jag utbildar företagsgrupper.
Genom forskning så har man kunnat se att vår hjärna är oerhört social och reagerar väldigt starkt på hot från omvärlden. Hot mot hjärnan förr i tiden kunde vara något helt annat än vad det är idag. Då kunde det vara att vi skulle springa ifrån en björn i skogen. Hot idag kan triggas igång av helt andra saker.
Visste du att vår hjärna till exempel kan uppleva hot under en helt vanligt dag på jobbet?
För att förstå varför det kan vara på detta sätt behöver vi titta på oss människor som art. Vi är väldigt sociala varelser som trivs i flock. Vår hjärna kan därför triggas igång på grund av att vi upplever utanförskap. Men även om vi har brist på information och om vi upplever orättvisor. Utanförskap är någonting som faktiskt påverkar hjärnan lika mycket som fysisk smärta [1].
SCARF-modellen involverar områden i hjärnan som kontrollerar både våra sociala behov och vår överlevnad. Modellen är starkt förankrad i neurovetenskapen och hjärnforskning och är grundad av David Rock som har studerat kopplingen mellan hjärnforskning och prestation och som är en erkänd världsexpert på neuroledarskap. [2]
Idén bakom SCARF är att visa hur kunskap om hjärnan kan underlätta för både ledare, lärare, anställda och människor att må bra och prestera sitt yttersta.
SCARF vilar på 3 principer:
- Människan drivs av att maximera belöning och minimera hot.
- SCARF involverar områden i hjärnan som både kontrollerar våra sociala behov och vår överlevnad.
- SCARF förklarar våra sociala behov i en mer specifik modell och stöds av studier om vår kognitiva hjärna.
Och förkortningarna står för:
- Stauts
- Certainty
- Autonomy
- Relatedness
- Fairness
Vi ska nu ta ett exempel på hur man kan arbeta med en av dessa principer för att minska stress och förstå sina egna och andras reaktioner som alltså är djupt primitiva.
Status (Status)
Vilken status vi har i olika grupper (på jobbet, i skolan, i familjen, bland vänner m m) verkar vara väldigt viktigt för vår hjärna och välmående. Status inkluderar inte vem som tjänar mest, det kan istället röra sig om specifika expertkunskaper, senioritet, popularitet, bästa resultatet m m.
Hur du kan förbättra status hos dig själv och dina medarbetare:
- Stärk dina medarbetare genom positiv feedback.
- Inkludera alla i arbetsgruppen genom att låta alla medarbetare bli sedda och få komma till tals, lämna åsikter, synpunkter. Var noggrann med att inte favorisera någon medarbetare eller kollega inför andra.
- Ha en positiv attityd gentemot människor.
- Undvik att göra skarpa tillrättavisningar i din arbetsgrupp eller i familjen, detta sänker statusen och skapar ett hot hos den som blir utsatt. Uppträd med respekt och ta upp negativ kritik på ett konstruktivt sätt.
- Ha en ödmjuk inställning själv och var intresserad av människor.
- När människor lär sig nya saker så förbättras deras status, så uppmuntra dig själv och din omgivning att lära sig nya saker, gå utbildningar och kurser.
Min bästa upplevelse av status
Det finns flera positiva upplevelser här. Om jag ska välja en så är det känslan jag hade när jag bjöd in till bookreleasefest. för min första bok ”Friskare liv med rätt mat”. Det var stort att ha skrivit en egen bok, människor såg upp till mig och jag hade åstadkommit något fantastiskt. Detta gjorde att min status höjdes och jag kunde nu också börja titulera mig som författare, en titel som är förknippad med en viss status. Men den viktigaste upplevelsen här var min egen känsla av stolthet.
Min värsta upplevelse av status
Jag har haft olika upplevelser av status i mitt liv. Den värsta statusen som jag har haft var när jag arbetade som städare på ett sjukhus när jag var i 20-årsåldern. Ingen tittade på mig, jag blev ignorerad och blev betraktad som en icke-person. Det var en konstig och annorlunda upplevelse och den fick mig att känna mig så låg. Jag fanns men jag blev inte sedd eller hälsad på. Av den anledningen är jag själv väldigt noga med att hälsa på städpersonal och att se människor som kanske inte förväntar sig att bli sedda.
Jag håller regelbundet utbildningar om hur hjärnan fungerar i ett område som heter neuroledarskap som är kopplat till hjärnforskning och hur vi beter oss. Är du intresserad av att veta mer kring SCARF-modellen, stresshantering, hur du kan arbeta mer hjärnsmart så kontakta mig på ellinor@ladenberg.se eller läs mer på mina olika företagstjänster för dig och din arbetsgrupp här.
I energi och hälsa
Ellinor
Referenser
1 Lieberman & Eisenberger, 2009, Science
2 D Rock, 2008, NeuroLeadership Journal, SCARF. A brain-bases model for collaborating with and influencing others (vol 1)
