Och så sitter jag här…. Med darrande fingrar, har jag precis klickat in på wordpress efter rekommendation från en vän. Jag ska börja blogga. Hade någon sagt det till mig för ett halvår sedan hade jag börjat skratta, aldrig! Jag? Men jag inser, det är så mycket som händer i mitt liv nu, som jag vill dela med mig av.
Förändringens vindar blåser både inom mig och ute idag. Nu är jag strax över 40 och det är dags att börja följa sitt hjärta. Dags att ta tag i den spirande drömmen som har legat och grott och växt till sig. Att våga kasta sig ut, det är viktigt. Jag hörde en sak som fick mig att reagera.
Vad är det som äldre människor på äldreboenden ångrar mest? Jo, att de inte hade gjort verklighet av sina drömmar….
Jag vill kunna sitta där när jag är gammal och säga till mig själv. Jag vågade. Jag satsade. För om ingen annan gör det, vem ska då göra det?
Så om 3 månader är jag klar med mina studier, en annan livskarriär. Jag blir förhoppningsvis utexaminerad näringsterapeut. Marknadsdekonomen som bytte inriktning… Faktum är att för mig har det varit den mest naturliga sak i världen, även fast jag många gånger undrat om jag ska orka eller klara av det. Jag har ju jobbat parallellt på marknadsavdelning.
Nu börjar jag kunna skymta ljuset i tunneln, efter otaliga resor upp till Stockholm (20 kurser), pluggtimmar, nervositet, ny kunskap, aha upplevelser, så börjar första etappen av resan snart vara klar.
Dock har livsresan som denna utbildning medfört bara börjat…
